lillyvanilly

Man går alltid omkring och undrar ifall dem i ens närhet snackar skit om en och det är när man bråkar man får reda på sanningen, t.ex. Man bråkar med sina (kompisar, grannar, pojkvän/flickvän) då får man höra det hjärtat inners inne känner, det skvallrar i all sin ilska. Man får reda på vad dem egentligen tycker om en och det är väl det man ville eller? Jag såg en film för ett tag sen om några utlänningar som flyttade till Sverige och ja, levde som svenskar i ett villa område och en dag bråkar dem med grannarna (vet inte varför) men då säger grannen som alltid varit så trevlig och glad att dem är jävla utlänningar och från första dagen dem kom förstörde dem kvarteret osv. Ja när man bråkar säger man saker man innerst inne känner, man menar inte alltid saker man slänger ur sig när man är arg men jag undrar… gör man inte egentligen det? Frågan är...var skulle man annars få sådana saker ifrån om man inte gått omkring och grubblat på det och verklige innerst inne känner så?